Hur kan ens barn vara sjuk i åratal men ändå inte lyckas få adekvat hjälp? Hon ska klara att visa upp att hon är frisk, utan att få umgås mad sina barn på ett anständigt vis. Tre kvart var sjätte vecka, det är vad hon får med sin tvååring och sin ettåring. Så har det varit i drygt ett år nu.
Samtidigt ställer det sociala kravet att hon inte "får bli deprimerad under två år" enligt vårdplanen. Hur ska det kunna gå till?
Utan hopp om att få bli tagen på allvar som mamma. Utan hopp om en utveckling och förbättring när det gäller umgänge med barnen kan ingen människa stå ut. Vem skulle inte bli allvarligt deprimerad i en sådan situation?
Hur ska vi kunna hjälpa på allvar?
Vi lever under en obeskrivlig press; ständig oro, ständig längtan efter barnbarnen. Att våra hjärtan håller är ett smärre mirakel.
Goda vänner är mer betydelsefulla än någonsin. Tack alla kär-ingar, som stöttar och delar vår sorg! Ni hjälper, bara genom att finnas där.
