Nu blir det inte vackert ute på mycket länge.
Mörkret är svårt att acceptera, även för en som inte tål sol.
Men...
Värmeljus mildrar tristessen inne något. Små ljusunkter här och där förhöjer trevnaden.
Barnbarnen är den starkaste ljuskällan i våra liv. De lyser upp vår vardag bara genom att finnas. Att få krama dem värmer mer än allt annat!
Mio, snart två, sa "mormor" sist vi träffades! Det ger en lyster, som inget kan överträffa.
Med ett sånt ljus i tillvaron är det nästan skamligt att klaga över mörkret.
Livet går vidare så påtagligt, när man följer små barns utveckling. Det må vara aldrig så mörkt ute.
Jag är mormor och heter också det nu officiellt!
